Det är inte längre lagen som avgör vem har rätt till sjukersättning eller inte det är vem tolkar lagen och på vilket sätt den tolkas.

Det duggar tätt med fall i massmedia (Metro 26/3 bl andra) och på Försäkringskassans kontorsbord och det görs inte ett smack åt de drabbade som hamnat mellan stolarna. De flesta av dem är kvinnor i medelålder som har slitit sin rygg och sina leder och skadats både på jobbet och/eller hemma och får inte vara sjuka och får inte sjukersättning utan trakasserier från och bråk med myndigheter. Alliansregeringen har gett sin order till dem: ”Slit din kropp på jobbet!” och till ”Förskräckringskassan”: ”Släng ut dem från kassan!” Alltså ”slit och släng”. Boven i dramat är bristerna i lagbunten och luddigheten i hur man tolkar reglerna. En av konstigheterna är vad man menar med arbetsförmåga med minst 25 %. Hur skiljer man mellan en arbetsförmåga på 25 % och den på 24 %? Är det så att man delar en människa i 4 kroppsdelar, två armar och två ben och att varje kroppsdel räknas som 25 % arbetsförmåga. Det är ju löjligt att en handläggare, ska bedömma en patients arbetsförmåga till en procent nära. Och hur är det med psyket som nästan alltid drabbas när kroppen är skadad. Egentligen så har både Förskräckringskassan och de makthavare (Allianspartierna) som manipulerar den, har en konstig människosyn som bortser från allt som är psykiskt och/eller socialt och ser individen som en maskin utan känslor. Därför är smärtan och lidandet inte är något att räkna med vid bedömningen av arbetsförmågan. Handläggarna gör sina bedömningar på godtyckligt sätt så det som avgör ett fall i slutändan är rena slumpen. Det kan också hända att två rådmän från till exempel Förvaltningsrätten dömer helt olika i samma mål. Om målet hamnar hos Kammarrätten så är det ytterst exceptionellt att fallet omprövas. Med andra ord, det som ska vara praxis för rättssamhälle blir inget annat än spel för galleriet. 

Jag startar nu denna blogg som förhoppningsvis ska vara en kraftig röst framförallt och initialt för alla de sjuka som har kränkts (eller kränks eller ska kränkas) av myndigheternas hårda nypor där boven i dramat är bl a Försäkringskassan.

Syftet med bloggen är att värna om individens rättigheter var sig den individen är svensk eller invandrare, man eller kvinna. ROSRIS är för de Sjuka (esset alltså i Ros) men också för de Svaga (esset också i Ros) och med de svaga menar jag, till exempel, studenter som har problem med CSN, bostadslösa, arbetslösa och alla som på något sätt kränks av organisationer, företag, institutioner eller myndigheter. 

Syftet är också att förändra samhället och institutionerna så att lagarna tjänar individen och inte tvärtom och att rättvisan ska gälla.